24 apr Orakelbudskap 24 april 2015

Helgens orakelkort heter ”uppmuntran” och handlar bland annat om att det är dags nu, att bli dem vi är, göra det vi är ämnade att göra, fullt ut i enlighet med våra innersta och djupare drömmar och önskningar – eller att åtminstone ta några steg i den riktningen.

Det handlar om att anta utmaningen att göra de förändringar som krävs om det är nödvändigt att göra förändringar för att få tillgång till vår fulla kraft och skapa oss en tillvaro och en verklighet som är vår och inte en kompromiss eller anpassning till någon eller något som egentligen inte har med vårt liv att göra – även om det kanske hade det en gång.

De flesta av oss är så inkörda i föreställningarna dels att vi måste kunna förklara vad vi gör och varför – rationellt och logiskt och förnuftigt – antingen inför oss själva och/eller vår omgivning och dels att vi måste kunna se hela vägen klart ända fram till ”mål” för att kunna ta ett enda steg.

Ni vet den där reaktionen man kan få – antingen av andra eller ens eget överjag – när man delar med sig av av en dröm man har, någonting man tycker verkar spännande eller kul att göra och det första man får höra är: och hur ska du ha råd med det då? 

Många gånger håller vi oss tillbaka för att vi inte vet hur det kommer lösa sig rent konkret eller praktiskt längre fram – vi oroar oss för saker och ting som inte har hänt och som aldrig behöver hända – vilket är en av de effektivaste bromsklossarna som finns.

Men vad är det vi är rädda för egentligen?

Om alla i historien hade låtit sig stoppas av ”realism” eller att ingen delat eller trott på deras drömmar eller visioner, hade vi varken haft elljus eller flygplan – och kanske inte så mycket annat heller. Ingen Jesus och ingen Madonna och ingen Ingemar Stenmark.

Det kanske är så att ingen har lyckats eller gjort det du vill göra förut, men någon gång ska vara den första: och har du inga förebilder, om det inte finns någon som gått före dig som gjort det du avser att göra – så får du bli och vara en själv. Både för dig själv och andra.

Ibland måste man ta en risk. Det kan till och med vara riktigt uppfriskande. Faktum är att man kan få smak på risktagande och då syftar jag inte på att man kan bli beroende av adrenalin, utan att det är något så befriande i att svinga sig ut, bara för att få uppleva att vingarna bär. Till och med när de inte gör det, och man störtdyker mot marken så är känslan av frihet, av att ha vågat – en gåva i sig.

Visst. Man kan bli lite tilltufsad i fjädrarna, men farligare än så är det oftast inte – självklart ska man inte vara direkt dumdristig och riskera livhanken – man kanske inte ska försöka bestiga Mount Everest utan förberedande träning och utrustning till exempel – men jag menar situationer där vi inte löper risken att akut förlora liv och lem.

Alla framgångsrika människor vet att det så kallade misslyckandet bara är ett steg på vägen.

Jag tänker på Roger Bannister som slog rekord i löpning – var den första som sprang en engelsk mil under fyra minuter. Innan han gjorde det ansågs det omöjligt – när han väl hade satt rekordet följde fler efter. Varför? För att han bröt en mental barriär. Han hade envisheten och drivet – sporrad av tidigare sportsliga missräkningar och förödmjukelser.

Jag tänker att livet är ett slags jätteexperiment. Och ibland är det på sin plats att inte ta det så förbaskat allvarligt: om det inte funkar, om vi drattar på ändan – så vadå? Upp igen bara.

Vi är på rätt väg när vi följer hjärtat – även om inte sikten är klar – det ger oss hela universum i ryggen. Vi kommer få det vi behöver när vi behöver det och mäktigare bundsförvant finns inte – så vem kan egentligen tveka då?

Fundera på det: om allt vore möjligt och inga begränsningar fanns  – vad skulle du göra då? Fundera sen på om du kanske skulle ta och göra det i alla fall. Följa din inre kallelse, förverkliga din dröm eller dina drömmar. Det kanske tar tio år – men så vadå? Vad ska du annars göra under de tio åren?

Oraklet säger att om du hör en stilla röst i ditt inre – det behöver inte vara i direkta ord, det kan vara som en känsla, en aning eller en slags visshet – som manar dig i riktning mot ditt hjärtas längtan, så ska du lyssna. Ta första steget – med början den här helgen – det behöver inte vara ett stort, det kan till och med vara bara en ansats, eller en gest – men gör någonting, om så bara ta ett beslut – du är på rätt väg.