12 apr Mamma överlevde cancer med mat som huvudsaklig medicin

Min mamma har några år på nacken, är en dam upp i åldern, nu över åttio. För ungefär fem år sen blev hon diagnosticerad med cancer, en tumör som satt illa till och blev rekommenderad kirurgi, cellgifter och strålning – det vanliga paketet.

Mamma vägrade.

Genom mig visste hon vad mat och naturliga läkemetoder kunde göra, och hon visste också på nära håll vad konventionella behandlingsmetoder kunde ställa till med, hade sett hur det också bröt ner en människa både fysiskt och mentalt med alla biverkningar samtidigt som det inte alltid lyckades bota.

Mamma är i grund och botten en levnadsglad prick, som alltid hållit sig på benen, pigg och seg och hon bestämde sig för att gå emot läkarnas rekommendationer – vilket inte togs emot särskilt bra. De låg på och kallade in henne till extra möten och skickade skrämmande brev där de sa att hon skulle dö om hon inte gjorde som de sa.

Men mammas styrka var att hon inte var rädd för att dö – hon var bara rädd för att den tid hon hade kvar skulle förpestas av att vara patient, av sjukhus, biverkningar och en förlorad lust att leva.

Hon gjorde sin research om sin speciella cancerform och hon konsulterade Steven Acuff – en hälsoexpert kunnig på området “mat som medicin” som arbetat bland annat med just cancerpatienter under många år. Han satte henne på en sträng diet, berättade precis hur hon skulle äta, och vad, och rekommenderade också kraftfulla naturliga tillskott som hon skulle ta samt förelade två timmars promenad om dagen.

Det absolut viktigaste när det gäller cancer, menade han, är att se till att göra kroppen basisk – eftersom cancerceller behöver en sur miljö för att kunna frodas – och att stärka immunförsvaret på olika sätt. Ut med i första hand socker och sötningsmedel, mjöl i alla former, kaffe och svart thé, och tyvärr också – i det allra striktaste stadiet – frukt. Bort med all processad mat, mjölkprodukter och att äta efter klockan sex på kvällen. Och in med kokosfett, alger, bönor, råris, syrade grönsaker, miso – för att bara nämna några av de livsmedel som mamma inte var särskilt bekant med innan. Och in med Reishi-svamp, aprikoskärnor, urbase och cellenzymer och annat som inte heller hade funnits i hennes sinnevärld tidigare.

Mamma gick in för uppgiften med liv och lust, åkte in till stan för att köpa ekologiska grönsaker och lagade en närande soppa varje morgon istället för sitt vanliga thé och smörgås – och snart hade inte bara tio envisa överviktskilon, som hon i hemlighet lidit av, trillat av henne – hon var piggare och gladare än på många många år. Hon såg faktiskt nästan ut som en ung flicka igen, även om en lite rynkig sådan – energin fanns där.

Sjukhuset gav upp, förmodligen insåg de att de inte kunde övertala den här envisa kärringen som ur deras perspektiv tydligen led av förnekelse, stoppade huvudet i sanden och inte ville se sanningen – deras sanning – om sin sjukdom i vitögat.

Mamma fann kraft och belägg för vad hon intuitivt anade på annat håll. Hon stoppade inte alls huvudet i sanden och är inte alls dum, tvärtom, hon gjorde sina efterforskningar, läste in sig på nätet, tog del av andras erfarenheter och pratade med läkare som var öppna för så kallade alternativa metoder. Med mera. Och tack och lov kan vår sjukhusvård inte tvinga en människa att ta en given behandling, så hon blev lämnad i fred.

Efter ett år träffade mamma läkarna igen och de undrade vad hon hade gjort. De hade förutspått att hon skulle vara död vid det här laget utan det konventionella artilleriet, men istället hade hon bättre värden än någonsin och knölen hade om än inte försvunnit helt i alla fall slutat växa och krympt något.

Mamma gjorde valet att ta bort tumören på kirurgisk väg i alla fall, eftersom den satt olägligt och vållade vissa besvär, men när hon väl gjorde det hade hon ägnat ett helt år åt att stärka sitt immunförsvar genom sin disciplinerade kosthållning och allt annat, så hon klarade operationen galant, trots sin ålder.

Hon berättade glädjestrålande att hennes läkare hade sagt att han skulle vilja dokumentera hennes fall, eftersom hennes sjukdomsutveckling var så oväntad och ovanlig, och att han kallade henne för ett mirakel.

Det är fantastiskt och det är underbart att mamma är frisk, men ett mirakel är det inte. Kanske för den som inte “tror” på annat än kemisk krigsföring vid cancer – ett mirakel är nämligen det vi inte tycker oss kunna förklara – men vi vet precis vad mamma har gjort och tycker snarare att det är en kunskap och en erfarenhet som behöver tas till vara.

Mamma förstod det som egentligen är ganska simpelt: att det vi stoppar i kroppen är det som bygger kroppen. Skit in – skit ut, det är egentligen inget mer med det. Hon var också fast övertygad om att hon behövde sitt immunförsvar, inte slå ut det, för att klara cancern. Mat kan vara inte bara närande utan också läkande, det är egentligen inga nyheter. Det har människor vetat i alla tider, det är bara med den framväxande konventionella skolmedicinen, där man ser till delar och inte helhet, och botar symtom istället för läka grundorsaker, som en sådan kunskap och erfarenhet hamnat i skuggan av och till och med anses suspekt.

Men man kan undra vad som är suspekt här egentligen. Och det är anmärkningsvärt att när ”alternativmedicinen” misslyckas med att bota en patient (som ofta har valsat runt i konventionell vård först och blivit alldeles utarmad) så anses det vara ett bevis för att alternativvården är ”kvacksalveri” – medan det, när den ”vanliga” vården misslyckas, anses vara sjukdomen som är obotbar, och ingen skugga faller på den.

Med detta inte sagt att alla cancerformer går att bota med bara mat och tillskott. Det här är inte heller en uppmaning till någon att bli vårdslös med sitt eget liv och utan att veta vad de gör vända den konventionella vården ryggen bara för att det “känns” rätt. En sån allvarlig sak som cancer måste tas seriöst och ska man ta det fulla ansvar för sin egen hälsa måste man veta vad man ger sig in på. Framförallt är det är ett beslut som varje människa måste ta för sig själv och egen del. Det finns ingen som kan eller ska påverka, och det finns inget rätt eller fel.

Men jag berättar om mamma för att sprida positiva erfarenheter och insikter kring den mytomspunna sjukdom som cancer är, för att förhoppningsvis inspirera, sprida lite hopp och kanske en lite gnutta medvetenhet om att det finns alternativ för den som vill och vågar, och att det kan gå riktigt bra.

För att se mammas kostplan kan du klicka här.

P.S. Kvinnan på bilden har inte direkt med historien att göra, det är inte min mamma. D.S.