09 dec Gatubarn & flyktingar

Jag som sedan många år inte regelmässigt lyssnar på eller följer nyheterna – har inte undkommit att ta del av två saker som beskrivits i media den senaste tiden – dels journalisten Magda Gads skakande reportage om Rumänien – Därför kommer tiggarna – och dels rapporteringen från flyktingströmmen – nu senast polisen Terese Lagos beskrivning av sina erfarenheter.

I båda fallen beskrivs en verklighet som är så otroligt svårt att förstå att den ens finns, som river och sliter i hjärtat. Jag är djupt berörd och sorgsen över hur världen ser ut och vad människor gör mot andra människor – och allra mest barnen, och jag kände att jag ville säga några ord bara om detta.

Våldsamheter, brutalitet och andra kränkningar av basala mänskliga värden och rättigheter har funnits i alla tider och finns på andra håll i världen också just nu, men i takt med att planeten krymper och gränser upplöses och vi å ena sidan blir mer och mer utvecklade och medvetna blir det allt svårare att förstå hur det kan fortgå.

Misären, utsattheten, hopplösheten, maktlösheten. Hur kan människor göra detta mot varandra? Hur kan människor låta detta ske andra människor?

Jag saknar ord och i likhet med många andra saknar jag förslag på konkreta eller praktiska lösningar på de akuta problemen. Det är inte mitt område även om jag skulle önska.

Men jag tror att jag vet att om någon förändring alls ska komma till stånd måste det börja med medvetenhet.

Medvetenhet om problemen och hur de ser ut, som de här reportagen och rapporteringen hjälper till att sprida, ja – men allra mest medvetenhet om att vi är en mänsklighet och en planet, att vi inte längre kan – om vi någonsin kunnat – dela in oss i ett ”vi” och ”de andra”. Varken här eller där.

Det är en god början. Vi kan inte klara oss ur de här kriserna genom att stänga gränserna, kriminalisera tiggeriet eller distansera oss för att kriget pågår eller gettot ligger någon annan stans. Först när vi ser att alla barn är våra barn, oavsett om de är romer, syrier eller svenskfödda och oavsett var i världen de befinner sig – och att vi alla – på ett filosofiskt eller metafysiskt plan – är lika ansvariga, oavsett om vi vill det eller inte.

Mitt eget förhållningssätt till världens elände för att inte drunkna i vanmakt är att göra det jag kan genom att ”gräva där jag står” – utifrån insikten om att vi måste ”vara den förändring vi vill se”. Kalla mig gärna flummig men faktum är att detta numera har vetenskaplig uppbackning: när jag höjer min egen vibration och energi så höjer jag hela världens. Och jag är övertygad om den affirmativa bönens och tankens kraft.

Som sagt – det avhjälper inte de akuta problemen i ögonblicket, men på sikt kommer det ge effekt – jag är långtifrån ensam. Det finns många på jorden just nu som alla på olika sätt är här för att hjälpa till att förändra framtiden för planeten och dess befolkning.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra någonting sägs det, vilket låter bra och är klokt men aldrig kommer att hända: många kommer aldrig göra någonting för någon annan än sig själv.

Men vi andra, vi bidrar förhoppningsvis på det sätt vi kan – en del praktiskt och konkret och andra andligt och metafysiskt – och det är bra så.

Numerologiskt sett är vi i sluttampen av det åttonde universella året – ett år som handlat om karma och manifestation på det yttre planet. Ett år då resultatet av tidigare handlingar spelas upp för oss och frukten av våra handlingar faller till marken.

Nästa år är nians år. Nio står för medkänsla och medmänsklighet, för att se bortom alla konstlade gränser – geografiska, sociala, kulturella, etniska – och att se mänskligheten som en och samma familj. Nio står för att tänka på allas bästa och helheten, och inte på egen vinning, för att städa upp och reda ut oklarheter och annat som lämnar övrigt att önska. Nio står för andliga och humanistiska principer som tolerans, acceptans, kärlek och generositet, förlåtelse och försoning.

Min förhoppning är att det kommer avspegla sig och ge eko i hur vi förhåller oss till det som sker, hur vi tänker och agerar och att det kommer reflekteras ända upp på regeringsnivå och in i styrelserummen där de reella politiska besluten om vår samtid och framtid klubbas.

❤️

Gilla gärna min sida på Facebook så att du inte missar några blogginlägg i fortsättningen.