08 nov Hur har du det med smärtkroppen?

Det finns många lärare som undervisar alldeles utmärkt om andliga principer och andlig utveckling men det finns inte många offentliga personer som förkroppsligar sina insikter som Eckhart Tolle gör.

 
Många gånger får jag en känsla av att det är skillnad mellan ansiktet utåt och vad som egentligen händer bakom kulisserna, att den som kan verka balanserad och ”andlig” utåt kan leva en annan sanning ”på kammaren” med förskräckligt humör eller något annat – den känslan har jag inte alls med Tolle.

Det är också så att de bästa lärarna många gånger inte är de som har kommit längst med sin andliga utveckling – för att undervisa måste man ha någon form av kontakt med den medvetandenivå som man vänder sig till – för att ge ett exempel: att vara ett framstående matematiskt snille betyder inte att man kan förklara matematiska principer på ett sätt som gör det begripligt för en lekman.

Det är en begåvning i sig att kunna undervisa och framförallt att kunna förenkla komplexa sammanhang för oinvigda, men Eckhart Tolle har den unika förmågan. Inte för inte utnämndes han 2011 till den andligt mest inflytelserika personen på planeten i Watkins 100 Spiritual Power List (2014 ligger han tvåa efter Dalai Lama).

Tolles liv vände på ett ögonblick, då han deprimerad och självmordsbenägen insåg att han felaktigt identifierade sig med sina tankar och sina känslor och att hans sanna identitet var någonting helt annat.

Uppvaknandet kom när han tänkte tanken ”jag kan inte leva med mig själv längre” och han drabbades av insikten att det fanns två aspekter av honom – ”jag” och ”mig själv” – vilket fick honom att undra vem detta ”mig själv” var som ”jag” inte kunde leva utan.

Han fick inget direkt svar på det, men frågeställningen var tillräcklig för han inte bara skulle slungas ut ur depressionen utan också in i ett tillstånd som med ett ord som bäst kan beskrivas som salighet – det som alla mystiker upplever och många försökt beskriva i deras möte med det gudomliga inom sig.

En känsla av total sinnesfrid, av att vara levande och närvarande – att vara frikopplad från sin identifiaktion med formen (kroppen, tankarna, känslorna) och istället ett med sitt sanna jag, sin essens eller själ.

Ett av de användbara begrepp Tolle har myntat och beskrivit är ”smärtkroppen” (the pain body) – vilket kan sägas vara den emotionella delen av egot/tankeapparaten. Den delen av oss där vi har all vår smärta, all vår besvikelse och alla gånger vi har blivit sårade och skamsna, ledsna och kränkta lagrade. Han beskriver den som någonting som med tiden får och lever ett eget liv, och som behöver föda för att hålla sig vid liv.

Den födan är negativa emotioner och vi har alla erfarenhet av den – när vi är emotionellt reaktiva, triggade på något sätt, när vi är irriterade eller arga, känner oss som offer, är deprimerade, oroliga eller rädda – eller något annat.

Det finns många andra fina videoklipp om det (och mycket annat) på youtube men här är ett som handlar om en intressant aspekt – hur smärtkroppen driver en hel industri och kan vara en av de djupaste orsakerna till underhållningsvåld och vår besatthet av dåliga och tråkiga nyheter.

https://www.youtube.com/watch?v=f0TMxz9BNDY

Vill man läsa Tolle rekommenderar jag i första hand ”En ny Jord” (A New Earth”) – som jag upplevde som en direktare och mer lättillgänglig text än hans genombrott ”The Power of Now”.

Här är en längre och mycket läsvärd intervju för den som är nyfiken och vill veta mer om honom och hans insikter.

Och här ett tidigare inlägg där Eckhart talar med Wayne Dyer.