04 apr Delfinerna helade mitt hjärta

Det hände sig att jag var på Hawaii, och gick en kurs för Doreen Virtue. När jag var där ville jag förstås passa på och simma med vilda delfiner och hade förbokat en tripp ut på havet. Kvällen innan insjuknade jag ordentligt i en grov förkylning med feber och på morgonen var jag så under isen att jag helst ville ligga kvar i sängen. Men jag blev övertalad att ge mig ut ändå, och med facit i hand ser jag att det inte fanns något alternativ. Vi hade bestämt träff, delfinerna och jag.

När båten lämnade hamn var det som det nedsänkte det sig en glaskupa runt mig – allting som försiggick omkring mig skruvades ner på en mycket låg volym, båtmotorns larmande och de tjattrande människorna försvann och jag blev ensam med mig själv och mitt inre som också det tonades ner…tankarna saktades ner, sjönk undan.

Väl ute till havs, när det inte längre fanns något land i sikte, fick jag på mig cyklop och simfötter och simmade ut i det bråddjupa vattnet.

Det dröjde inte länge innan jag först fick höra och sen syn på dessa makalösa djur – komma svävande mot, förbi och runtom mig – en upplevelse som inte går att beskriva i ord. Deras sjungande läten och hur de dök upp som från ingenstans och stilla gled genom vattenmassorna för att sedan försvinna igen bara för att ånyo dyka upp – det var majestätiskt. Allting blev fullständigt stilla i mitt inre. Jag hade inte en tanke. Jag bara var. Där & då – här & nu. Ett med havet och nästan som en i flocken.

Några timmar senare befann jag mig i ett tillstånd som jag bäst kan beskriva som salighet. Hela kroppen sjöng av glädje, varje cell. Jag var fullständigt oförberedd och fullständigt tagen. Jag hade inte väntat mig att jag skulle reagera så kraftfullt, och kunde nästan inte förstå att det hade ett samband med min simtur.

Jag visste att man använder delfiner för att bland annat läka trauman och depressioner, men att det skulle påverka min energi och höja den så pass att jag till och med skulle skifta till en högre frekvens, så påtagligt, det hade jag inte väntat mig. Fast om jag hade tänkt efter, så är det ju precis vad läkning och helande gör, tillåter energin att höjas.

Lite senare fick jag en läsning av en av Doreens medhjälpare, som innan jag hade berättat någonting sa att hon såg delfiner runt mig, nära mig och att jag hade ett alldeles speciellt förhållande till dem.

Efteråt har jag förstått att delfinerna öppnade mitt hjärtchakra. Att de hade kallat på mig för att kunna hjälpa mig och att min feber och förkylning var ett sätt att förbereda mig och göra mig mottaglig för healingen jag skulle få av mina simmande och villkorslöst älskande vänner den där dagen. Och att vi hade återupprättat ett band, att vi ”bondade” i det här livet och i den här verkligheten – för kopplingen är äldre än så, bandet har alltid funnits där, sen begynnelsen, tvärs genom tid och rum.

Jag har delfin i blodet, det ligger nedlagt i min själs DNA. Det är förmodligen också därför jag alltid, var jag än bott, har bott nära vatten, nära havet.