30 mar Veckans tarot – 30 mars 2015

Jag kommer publicera en läggning varje måndag för den kommande veckans allmänna energier här på bloggen för de läsare som hittar hit.

Den här veckan har jag dragit tre kort för veckans tema och ett kort för den övergripande energin och riktningen och fick upp Tornet, Döden, Fyra Mynt och Ess i Stavar.

Det berättar för mig att veckan kommer handla om förändring och det motstånd som vi kan ha mot en sådan förändring trots att den är nödvändig – och oundviklig – för att vi ska kunna växa och utvecklas.

Både Tornet och Döden som tema för en och samma vecka berättar att energierna är väldigt intensiva i det här avseendet just nu för många av oss och kommer så fortsätta vara ett tag till och att de här förändringarna som vi upplever är både djupgående och kraftfulla.

För vissa av oss kan Tornet vara en slags väckarklocka som ruskar om oss till vad som kan upplevas vara ett nästan brutalt uppvaknande: om vi gör kraftigt motstånd – oavsett om vi är medvetna om det eller inte – mot den förändring som är nödvändig för att vi ska utvecklas så kan denna förändringen ofta komma till oss istället, som det verkar, utifrån och ge intryck av att den inte har med oss att göra. Ur vårt perspektiv och så långt vi kan se kan se, kan det verka och se ut som om vi bara har råkat stå i vägen.

Men livet fungerar inte så. Man talar om metafysiska samband – då saker och ting som inte ser ut att ha med varandra att göra ändå faktisk har det, fast på en annan nivå – och detta skulle kunna vara ett exempel på det.

Inte så att någon avsiktligen, medvetet och vid sina sinnens fulla bruk skulle VÄLJA att livet svajar och krackelerar i sömmarna, men det finns en högre visdom som kan träda in när vi själva sätter oss på tvären och kämpar emot. När vi gör motstånd så uppstår det friktion och den här förändringen som vi behöver blir istället svårare för oss än om vi hade varit öppna för den.

Det är viktigt att komma ihåg när det stormar och rasar, både omkring oss och inom oss, att livet i första hand inte handlar om ”hur man har det” utan ”hur man tar det” – att det är den inställning vi har till det som händer som i stor utsträckning bestämmer hur vi upplever det som sker, och hur pass drabbade och utsatta vi känner oss.

Försök ha en positiv attityd till vad som händer nu, kom ihåg att du är en ”andlig varelse i en tillfällig fysisk kropp” – och att den trygghet vi fäster vid det yttre när allt kommer till kritan är illusorisk – allting som har form förgås förr eller senare – det är bara att titta sig omkring – det enda som består är essensen, energin, och det är också där vi varaktigt kan hitta vår kraft och styrka.

Döden representerar djup och varaktig förändring – transformation – det som sker när vi dör från en form av existens för att födas till en annan. Som när puppan blir en fjäril. I processen är det en salig röra, en riktig sörja faktiskt – hela puppans innanmäte liksom löses upp i processen – och ändå, i slutändan, föds denna fantastiska varelse som en fjäril är med sin spröda kraft och skönhet.

Vi har blivit rädda för döden. Vi tror att den är det bokstavliga slutet på allt och det värsta som kan hända, men döden är egentligen ingenting att frukta, varken metaforiskt eller bokstavligt talat.

Ingenting tar slut – det är en lag i universum att energi inte kan inte förgöras, bara byta form.

Därmed inte sagt att vi ska rusa ut och slänga oss ut från närmsta stup med ett saligt leende på läpparna – livet är dyrbart och heligt och allt har sin tid.

Problemet är dock att vi tror att bara det finns som vi kan se med blotta ögat: en gång trodde man inte att bakterier fanns och folk dog som flugor av enkla bakteriesjukdomar. När man sedan med mikroskop kunde konstatera att det fanns så små livsformer som de här potentiellt sjukdomsalstrande lilla liven är, förändrades tillvaron för mänskligheten; bara för att vi med våra fysiska sinnen inte kan uppfatta det som ligger bortanför livet i den här fysiska formen i den här materiella tredimensionella verkligheten, betyder det inte att det inte finns.

Att Fyra Mynt kommer upp som det tredje temat för veckan talar just om det motstånd mot förändring som delvis ligger inbyggt också framförallt i Tornet. Fyra Mynt håller fast vid det som är och vid det yttre i tron att det är där tryggheten finns.

Att saker och ting rasar samman, även om det kan vara rörigt och sörjigt och skrämmande när det pågår, KAN i det lite längre och större perspektivet vara det bästa som kan hända och närvaron av Ess i stavar som den övergripande energin för veckan signalerar att så är fallet just nu.

Jag tolkar det som att vad som än händer nu så är det i grunden och förlängningen positivt och att någonting nytt som vi kommer ha glädje av är på väg – att all den här inre och yttre turbulensen som uppstår i förändringens virvelvindar i grund och botten en god sak och till för att vi ska växa och utvecklas och bli dem vi är ämnade att vara och göra det vi är kallade till.

Ess i Stavar har kraft, styrka, inspiration och passion och symboliserar den tändande gnistan och en kreativ början, inledningen på ett nytt kapitel. Det kan också handla om andlig pånyttfödelse.

Så vad än det kan vara som kan kännas svårt nu med all den här intensiteten i allt som pågår och oavsett hur det tar sig ut, så finns det massor av positiv kraft här i det som sker. När dammet lagt sig så kommer vi att kunna skapa någonting bättre för oss själva och det finns all anledning att hålla ångan och humöret uppe och vara optimistisk mitt uppe i alltihop.

Vågar vi lita på det så kanske vi vågar släppa det där krampaktiga taget som Fyra Mynt skvallrar om att vi har och istället kan följa med i förändringarna – bara för att få uppleva att vi kanske har fått vingar, som dessutom bär.